(Av: Robert Holmberg)
Debatten om vården i Stockholmsregionen pågår just nu för fullt och politiker på båda sidor om opinionen pekar på diverse lösningar och skyller på varandra om ditten och datten. Moderaterna vill lösa problemen genom att öka tillgången till primärvård och närakuter medans opinionspartierna pratar om att öka vårdplatser på sjukhusen. I denna debatt finns klara brister på båda sidor. Vem ska jobba på dessa arbetsplatser? Vem ska hålla vårdplatser öppna eller bemanna en utbyggd primärvård?
Region Stockholm har idag stora problem med att rekrytera och behålla personal. Detta problem medför att vi idag har ett stort underskott på inte bara Sjuksköterskor i vår region, vi har även problem att rekrytera och behålla yrkesskickliga undersköterskor och hitta AT-platser till läkare som väntar på sin legitimation. Jag ser denna fråga som något som i debatten borde överskugga samtliga andra problem. Detta är en fråga om vårdens rötter, och utan rötter kan inget växa.
Detta problem har en mycket enkel förklaring. Region Stockholm är en sällan skådat dålig arbetsgivare. Om vi skulle införa samma personalpolitik som bedrivs på våra större sjukhus på valfritt konkurrensutsatt privat företag, så skulle det företaget väldigt snabbt hamna i omfattande problem på grund av att personalen försvinner. Särskilt i en verklighet där konkurrensen om arbetskraften är så pass stor som den faktiskt är gällande legitimerad personal i dag.
Tänk er själva en ingenjörsbyrå, en annan bransch med rekryteringsproblem, där personalen själv får städa sitt kontor. Där personalen får sina löner nedtryckta och arbetsgivaren regelbundet beordrar sina anställda att jobba övertid. Där arbetsgivaren inte erbjuder flexibilitet i schemaläggning utan kräver att samtliga anställda ska jobba varannan helg och två kvällar i veckan. Där anställda alltid har två projekt mer en vad dom känner att dom klarar av på sitt bord. Där personalen aldrig kan se fram mot ett gemensamt julbord, fika eller lyxen att förlägga en planeringsdag utanför arbetsplatsen. Inga privilegium utöver äran att få arbeta där. Ingen möjlighet till tjänstebil, knappt någon företagshälsa, inga karriärvägar och ständiga krav på att bli effektivare. Lägg till detta obetalda raster som du ofta får jobba in för att hinna, utan att få ut övertid då chefen säger att det är ditt eget ansvar att gå och äta.
Denna värld är en realitet i vården. Dessa berättelser är inte anekdoter eller enskilda händelser, som Irene Svenonius (m) säger. Detta är verklighet.
Jag har arbetat inom regionen mer eller mindre hela mitt vuxna liv, till och med en period innan jag blev vuxen. Jag har jobbat som städare, vaktmästare, internbud, skötare inom psykiatri, undersköterska på akuten, sjuksköterska vid en medicinsk akutvårdsavdelning. Under denna tid har jag blivit bjuden på precis 0 julbord av min arbetsgivare. Jag har gått på otaliga utbildningar och arbetat som instruktör för personal inom psykiatrin, aldrig har jag blivit bjuden på lunch. Ett år fick vi erbjudandet att gå och äta ett ett julbord i personalrestaurangen till subventionerat pris. Vi skulle själva lägga in 90:-. En annan gång genomfördes en planeringsdag i sjukhusets lokaler, vi blev faktiskt bjudna på lunch. Jag och mina kollegor blev såklart glada och tacksamma över denna gest. Dagen efter gick chefen runt med en lista som vi skulle skriva under, vi skulle bli förmånsbeskattade för maten. Som enskild arbetsplats på min avdelning så försökte vi såklart ha kul tillsammans. Sommarfester och julfester ordnades av oss internt. Vi fixade med knytis och ställde upp för varandra. Chefen på min avdelning, en mycket bra chef under de förhållanden som erbjöds, brukade ordna med mat ibland. Resten finansierade vi genom att panta burkar som blivit kvar från personal och patienter på avdelningen under året.
Anekdotiska enskilda berättelser, absolut, men lägg ihop tusentals liknande anekdoter från personal inom region Stockholm och anekdoter blir till empiri.
Hur ska en arbetsgivare som erbjuder dessa villkor kunna lösa problem med underbemanning, rekryteringssvårigheter och stängda vårdplatser? Problemet kommer inte att lösa sig genom att erbjuda nya vårdformer, närakuter och tillgänglighet i primärvården så länge som regionen fortsätter att vara en av länets sämsta arbetsgivare. Lös detta problem först.
Frekvens 
Kommentera