Det är dags att vi väljer en annan väg

(Av: David Thell)

Nyligen kom nyheten att 600 tjänster på Karolinska sjukhuset ska sparas in. 250 läkare och 350 undersköterskor ska bort som en följd av Karolinska sjukhusets ansträngda ekonomi. Karolinska sjukhusets ekonomi kan naturligtvis analyseras utifrån flera olika synvinklar men det går inte att komma ifrån att besparingarna är ett direkt resultat av borgerlig politik och borgerliga reformer. Vårdens drift styrs av regionerna och i region Stockholm har moderaterna tagit täten för en liberalisering av vården med efterföljande konsekvenser.

Sedan tidigare har själva byggnationen av Nya Karolinska Sjukhuset, samt dess nya organisation, dragit till sig stor uppmärksamhet. Skandalerna runt Nya Karolinska har dock till viss del dolt en annan utveckling som har en minst lika negativ effekt på vården i Stockholm; nämligen införandet av regionens olika vårdvalssystem och hur dessa vårdvalssystem skadar vårdens effektivitet och kunskapsutveckling. Kostnadsökningarna för vårdvalen är i miljardklassen för region Stockholm. Utvärderingar visar på att vårdvalen leder till mer vård för de som har ett mindre behov samtidigt som vårdvalen leder till mindre tillgänglighet i områden som inte anses lönsamma men där behovet är stort. Lägg därtill varningar under flera år om att vårdvalen försvårar för ledande forskning och att de försämrar vårdkedjorna.

Vården är inte den enda av välfärdens delar som skadas allvarligt när man försöker göra välfärden till en marknad som om man sålde läsk. Att konkurrens per automatik ger bättre och maximalt kvalitativa produkter är inget annat än en myt. Samhället är fyllt av företag som levererar undermåliga produkter men som samtidigt gör god vinst. Vilket ur ett samhällsperspektiv oftast är fullt acceptabelt beroende på vilken produkt som levereras. Välfärden är dock inte en sådan produkt och flertalet studier visar på negativa effekterna utav marknadsdriven välfärd. Få studier visar på några positiva effekter förutom vissa kostnadseffektiviseringar. Tvärtom står ofta det privata företagandets överordnade vinstintresse i rak motsats till den offentliga omsorgens mål om kvalitativ välfärd till alla efter behov. En fri marknad väljer bort personer och områden som inte är lönsamma nog. I många fall innebär det krasst att de som har det största behovet, och därmed innebär de största kostnaderna, inte fångas upp av ett marknadsdrivet system. Det gäller allt från multisjuka äldre till skolbarn med särskilda behov.

Ur ett psykologiskt perspektiv vill samtidigt många av oss ha möjligheten att välja och vi ser oss själva ofta som välinformerade konsumenter. Möjligheten att kunna välja ger en känsla av frihet och kontroll. I vissa fall leder också valet till att man erhåller något som är bättre anpassat för en själv som individ. Låt oss inte förneka det.

Men låt oss samtidigt vara ärliga och se på baksidan av den fria marknadens val. Hur många av oss har inte köpt produkter där vi, trots idogt undersökande i förväg, gör ett felköp? Hur många av våra livsavgörande val är i mycket baserat på en känsla snarare än djuplodande analyser? Lägg därtill att ju mer komplex och kostsam investeringen är, desto värre blir ofta konsekvenserna; exempelvis bilen som alltid går sönder eller huset med dolda fel. Ändå har samhället steg för steg skapat ett välfärdssystem där komplexa och livsavgörande välfärdstjänster såsom utbildning för våra barn, äldreomsorg för våra äldre och vård för oss själva ska behandlas som om det vore att köpa frukt på affären. Omfattande studier i Sverige och utomlands visar till exempel hur skolvalet ofta styrs av att föräldrar och elever väljer skolor där andra elever har samma etniska och socioekonomiska bakgrund som de själva. Skolans faktiska utbildningskvalitet, något som ofta är svårt att utvärdera, hamnar i andra hand.

Det kan självklart finnas ett visst utrymme för individen att göra olika val även i ett icke-marknadsdrivet system. Det fanns exempelvis ett gymnasieval långt innan vi gjorde om skolan till en marknad. Samtidigt måste vi omvärdera hur vi ser på välfärden. Vi kan inte äta kakan och behålla den. Vi kan inte välja en helt marknadsstyrd välfärd och samtidigt uppröras över hur de med störst behov hamnar utanför. De hänger nämligen ihop som två sidor av samma mynt. Vi behöver ett system där garanten för en bra välfärd inte ligger i att man ska råka träffa rätt i vård-, skol, eller omsorgsvalet utan i att välfärden faktiskt levererar oavsett. Det valet gör vi var fjärde år. Det är dags att vi väljer en annan väg.