Tomma ord och floskler bakom krav på effektiviseringar

(Av Robert Holmberg)

Sveriges kommuner och landsting uppger i ett pressmeddelande att behovet av nyanställningar inom vård, omsorg och skola förväntas uppgå till över tvåhundratusen personer under de närmaste tio åren. Detta förväntas dock, enligt SKL, kunna mildras genom nya arbetssätt och effektiviseringar av verksamheterna. Redan 2014 släpptes en liknande rapport, som då visade på ett behov av över tvåhundra tusen medarbetare till 2023. Med andra ord, så har inget hänt. Svaret är fortfarande effektivare arbetssätt, new public management, värdebaserad vård och jobba mer med LEAN.

Samtidigt som rekryteringsbehovet ökar snabbare en vad vi kan ersätta personal som lämnar sjukhusen så kom i dagarna ett sparbeting från stadshuset i Stockholm vilket resulterar i anställningsstopp vid tre av regionens största sjukhus. Fortfarande är mantrat från de styrande att vi måste lära oss att arbeta effektivare. Producera mer vård.

Inom mitt yrke som sjuksköterska kan jag endast tolka detta som att jag måste ställa in mig på att producera mer omvårdnad på mindre tid. Detta bör ställas i kontext till att majoriteten av de sjuksköterskor som idag lämnar sitt arbete uppger att dålig arbetsmiljö, arbetstider och låg lön är de största bidragande orsakerna till att en lämnar sitt yrke (Vårdfokus, 2015). Högutbildad personal inom sjukvården uppger att de upplever att det inte finns tid för att jobba nära patienterna och att deras arbete på grund av detta blir lidande. Jag tror inte att jag är ensam inom sjuksköterskekollegiet att undra hur jag ska kunna bli effektivare? De senaste månaderna har många arbetsplatser jobbat med beläggningsgrader på över 100%. Det är effektivt om något, att göra mer än vad våra sjukvårdsorganisationer i och med sin planering av vårdplatser anser är maximalt. Men det kostar, svårt sjuka patienters vård försenas och nödvändiga kontroller uteblir samtidigt som stressen ökar i takt med att yrkesetik och ett helhetstänk kring patienter måste sättas åt sidan. Sjuksköterskor jobbar utifrån en etisk kod, i den står att läsa att sjuksköterskan ska arbeta för en etisk organisationskultur och ta ställning mot oetiska metoder och förhållanden (Swenurse, 2014). Det är med tilltagande svårighet som yrkeskåren tar sig an denna del av arbetet då belastningen som det dagliga arbetet omöjliggör frigörandet av tid till någon form av reflektion av de etiska aspekterna av vårat arbete.

Vi behöver få svar på hur SKL och politikerna i regionen ser på denna utmaning? Sjuksköterskor upplever sig serveras tomma ord och ihåliga löften. SKL är dock helt korrekta i sin analys att det är nödvändigt att få fler sjuksköterskor att jobba längre inom sitt yrke för att undvika att rekryteringsbehovet fortsätter att öka. Men vi verkar i en miljö där många sjuksköterskors altruistiska syn på sitt yrkesutövande snabbt krockar med verklighetens etiska stress och ständiga krav på att producera mer under mindre tid. Kåren är ålagd att arbeta utifrån ett personcentrerat arbetssätt, men har inte tid att stanna hos patienten för att prata och ta del av deras historia. Hur vill SKL och styret i regionen att vi ska klara dessa utmaningar effektivare? Hur ska vi arbeta för att klara av det yrke vi är utbildade till? Idag säger Irene Svenonius (m) att det är upp till vårdgivarna och sjukhusen att lista ut hur detta arbete ska genomförs.

Samtidigt så driver moderaterna en linje där hårdare straff utlovas för de som hotar och brukar våld mot blåljuspersonal och personal inom vården. Ett utökat skydd för vårdpersonal kan jag bara se som positivt, men i vanlig ordning så lanseras ingen plan på hur vi i verkligheten kan agera för att komma åt problemet. Problemet med ökande förekomst av hot -och våld inom akutsjukvården är direkt sammankopplat till kraven på effektivisering och högre beläggningsgrader en vad vårdapparaten är konstruerad för. I en rapport från arbetsmiljöverket (Hallberg, 2011) så framgår bland annat att prevalensen av hot -och våld bland ambulanspersonal är upp till 72% på årsbasis samt 42% för personal inom akutsjukvården. Jag är intresserad av hur dessa siffror ska kunna minskas med den knappa tid jag har tillhanda att påverka de faktorer som i studier har visats som bakomliggande för uppkomsten av hot -och våld. Kopplingen är tydlig. Risken att utsättas ökar vid arbetsplatser med hög personalomsättning och låg sammanhållning i arbetsgruppen (Neumann & Baron, 1998), vid arbetsplatser där personalen inte hinner med eller erbjuds utbildning i att hantera hot -och våld eller dess konsekvenser (Duxbury & Whittington, 2005) samt vid arbetsplatser där personalen arbetar i skift, upplever hög arbetsbelastning och har låg bemanning. (Whittington et al., 1996).

Jag tar mitt arbete på stort allvar och älskar min profession. I mitt arbete ingår att på ett objektivt och sakligt sätt arbeta för att på ett bättre sätt klara av att bemöta mina patienter och bidra till att deras hälsa är så god som möjligt. Mitt yrke vilar på en bred vetenskaplig bas och jag innehar kunskap om hur människor ska bemötas för att på bästa sätt kunna tillgodogöra sig den omvårdnad och medicinska vård vi erbjuder. Centralt i detta arbete är patienten, dess berättelse och upplevelser. Tyvärr så medger inte effektiviseringar och tidspress att jag tar del av dennes värld.

Att plocka populistiska poäng förklädda som någon form av nytta för oss som verkar inom akutsjukvården är säkert enkelt och på sätt och vis faktiskt välkommet då vi är många som önskat ett bättre skydd mot våldsverkare genom lagstiftning. Men likt SKL:s tomma ord om effektivisering och bättre arbetssätt så innehåller dessa löften inget reellt förslag på en lösning av problemet. Jag önskar en tydligare bild av hur vi kan komma att nå en verklighet inom vården där sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och all övrig personal kan erbjudas at arbeta utan att behöva uppleva stressen i att inte hinna med, hot -och våld, allmänt missnöje, kollegor som säger upp sig, blir sjukskrivna eller bara ger upp mentalt. Vägen dit är lång och allt annat än rak, det krävs riktiga insatser. Satsningar på personaltäthet, bättre ersättningar för obekväma arbetstider, bättre grundlön, mer tid till att utföra sitt arbete med nödvändiga möjligheter till yrkesmässig reflektion och en verklighetsförankrad syn på verksamheten och dess mål. Inte tomma ord och floskler.

Förhoppningsvis kan våra styrande politiker och de organisationer de styr över vården ta sitt förnuft till fånga under innevarande mandatperiod och ge oss något annat en skuldbeläggande av sina motståndare och korta värdeladdade ord som löften. Vi behöver en gemensam syn på vägen framåt och en insikt i att detta inte på något sätt är en åsiktsfråga. Det finns gott om studier som beskriver problembilden och erbjuder förslag till lösning. Frågorna vi behöver svar på är dock som alltid, vill vi lägga ner arbetet? Vill vi betala för det? Vad är välfärden värd? Vilken vård vill vi ha?

Robert Holmberg
Leg. Sjuksköterska

——-

Källor:

Hallberg, U. (2011). Kunskapsöversikt – Hot och våld inom vård och omsorg. Stockholm: Arbetsmiljöverket. Hämtad 2018-02-06 från https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/kunskapssammanstallningar/hot-ochvald-inom-vard-och-omsorg-kunskapssammanstallningar-rap-2011-16.pdf

Duxbury J. & Whittington R. (2005). Causes and management of patient aggression and violence, staff and patients perspectives. Journal of Advanced Nursing vol 50 5, 469-478.

Neumann J.H. & Baron R.A. (1998). Workplace violence and workplace aggression. Evidence concerning specific forms, potential casues and preferred targets. Journal of Management vol 24 3, 391-419.

Swenurse (2014) ICN:S Etiska kod för sjuksköterskor. Hämtad 2018-02-06 från: https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/sjukskoterskornas.etiska.kod_2014.pdf

Vårdfokus (2015) hämtad 2018-02-06 från: https://webbutik.skl.se/shop?funk=visa_artikel&artnr=7585-610-0

Whittington R., Shuttleworth S. & Hill L. (1996). Violence to staff in a general hospital setting. Journal of Advanced Nursing vol 24 2, 326-33.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑