Utan rörelse dör allt

(Av: Jerri Bergström)

”Att längta till ett samhälle som konstruerades för ett liv för 50 år sedan när vi istället behöver fundera på vilka beslut vi behöver ta idag för att klara samhället om 50 år.”

Höger eller vänster, GAL eller TAN, är det som nu varit på modet de senaste valrörelserna. Men den politiska utvecklingen har gjort dem till obsoleta eller kanske mer riktigt, inte tillräckliga för att beskriva de olika politiska positionerna. Det är nog dags att än en gång fundera på vilka idéströmmar och värderingar det är som nu formar vår samhällsutveckling.

Det vi ser just nu är att mittenpolitiken skrumpnar ihop i samband med att Alliansen imploderar. Samtidigt formerar M, KD och SD om sig till ett konservativt block vid sidan av den sedan länge vedertagna höger/vänsterindelningen. Det som förenar dessa partier är en vilsenhet i saknaden av en tid som flytt eller med en typ ”stanna världen jag vill hoppa av”-ångest. Där män är män och kvinnor är kvinnor och fan ta den som försöker ifrågasätta könsroller och hierarkier. En trygghetnarkomani utan förändringar och där skillnaderna är tydliga och gränserna rakbladsvassa.

På andra sidan detta nygamla mynt ser vi en socialdemokrati som lite trevande försöker hitta formerna för en progressiv motkraft. Ett progressivt block håller på att bildas med nya vägar till samarbeten med C och L, helt i strid med den så mentalt djuptatuerade höger-vänsterkonflikten. Precis som det inom det konservativa blocket finns och kommer finnas en politisk spännvid så kommer också ett progressivt block att spreta rejält, men där grundläggande värderingar som allas lika värde och möjligheten att välja sin egen väg till lycka är det som förenar.

Lägg dessutom till den för många förvirrande vänsterparadoxen, där Vänsterpartiet sedan en mindre evighet lever i en karantän då de på grund av sitt historiska arv omöjligförklarats som regeringspartner, trots att det för en utomstående borde vara självklart med ett mer organiserat samarbete mellan S och V.

Nu är det dags att välja sida, men inte på det viset du gjort förut. Det är inte kapitalismen eller socialismen som ställer frågan, det är nytt eller gammalt som gäller. Vad är det för samhälle du vill lämna över till allas våra barn och barnbarn när det är deras tur (eller otur) att förvalta vårt gemensamma in i framtiden?

Vill du ha kvar det samhälle som vi har idag, med ojämlikhet, klassklyftor och som gör skillnad på vi om dem? Eller kanske ännu hellre backa in i framtiden? Eller vill du hellre se en ständig förändring? En förändring som hela tiden förbättrar vårt samhälle i små steg varje dag. En progressiv politik som tar oss längre ifrån orättvisor och istället närmare ett samhälle med plats för nytt och annorlunda. Visserligen inte nu och på en gång, utan långsamt genom reform efter reform.

Vill man förenkla resonemanget så fråga dig om de skatter vi alla betalar in är kostnader idag eller om det är investeringar i framtiden? Konservativ eller progressiv är nog den skala som bäst beskriver ditt val nästa gång.

Avslutar med ett citat från en av mig sedan länge bortglömd kapitalistisk tänkare: ”standing still is not an option”

(ps. kapitalister har ibland väldigt bra tankar och idéer, de är hur de förverkligar dem som många gånger är problemet ds.)