(Av David Thell)
Människan är i många avseenden en komplex varelse. Vi varvar framsteg och medmänsklighet med obeskrivlig ondska. Samtidigt är människan i grunden ett flockdjur vars främsta framsteg bygger på samarbete. Professor Frans De Waal, framstående psykolog och primatolog, har under lång tid argumenterat för att människan av naturen är en mycket social varelse och att detta bör återspeglas i de beslut ledande beslutsfattare tar. Evolutionen har enligt De Waal premierat empati som en viktig mänsklig egenskap och vi mår instinktivt dåligt över att betrakta orättvisor i vår omgivning. Det här skapar samtidigt problem för oss om vi är individer som i jämförelse med vår omgivning är väldigt priviligierade. Vi hamnar i en krock mellan att vilja behålla de privilegier vi har och den del av oss som vill dela med sig. Forskarna Paul Piff och Dacher Keltner vid Berkeley studerade under flera år hur människors beteende påverkas av rikedom och de fann att välbärgade människor såg sig själva som bättre än andra och värda mer. Mindre välbärgade hade samtidigt en tendens att uppvisa mer empati för andra utsatta. Med andra ord; effekten av rikedom blir att vi försöker motivera de skillnader som existerar genom att både höja vårt egna moraliska värde, men också genom att sänka andras värde, så att vi i slutändan kan känna att de skillnader som existerar är moraliskt rättvisa.
När vi exempelvis ser eller hör om utsatta människor så triggar det känslor av empati hos de allra flesta av oss. En försvarsmekanism blir då att betrakta den utsatta som mindre utsatt än vad personen faktiskt är. Alternativt övertygar man sig själv att hen på något sätt har lägre moral. Kan vi känna att personen som är på samhällets botten egentligen inte ansträngt sig tillräckligt, eller att en själv som priviligierad har ansträngt sig mer, så blir det lättare att slå ifrån sig den instinktivt dåliga känslan av orättvisa. Därmed beskrivs ofta andra mindre priviligierade grupper såsom arbetslösa, sjukskrivna, flyktingar, tiggare etc. felaktigt som lata eller som omoraliska. Då kan man skära i de sociala skyddsnäten eller dra ner på insatser riktade mot dessa grupper och exempelvis få sin önskade skattesänkning utan att behöva känna ett dåligt samvete.
Vi lever i en tid där empati och medmänsklighet ofta hånas som naivt och världsfrånvänt. De mellanmänskliga instinkter som skapar framsteg avfärdas som ”godhetsknarkande” av konservativa krafter på högerkanten. Som synes sker detta inte av en slump. Det är en del i att försvara de privilegier de flesta av oss innerst inne vet inte är rättvisa. Vi kan nu välja att inte acceptera detta begränsade synsätt. Vi kan göra det utifrån vetskapen om att empati är en av de bärande egenskaperna i människans natur. Något som inte behöver begränsas till vissa utvalda grupper eller vara något vi bara uppvisar vid juletider. Det bör istället vara själva grunden till hur vi bygger samhället året runt. Vi bör visa samma omtanke för varandra vid midsommar såväl som vid juletider. På sommaren, på vintern, på hösten och på våren. Därmed kan vi lyfta de egenskaper som skapar människans framsteg; samarbete och empati. Som Professor Frans de Waal skriver
And for those who keep looking to biology for an answer, the fundamental yet rarely asked question is why natural selection designed our brains so that we’re in tune with our fellow human beings and feel distress at their distress, and pleasure at their pleasure. If the exploitation of others were all that mattered, evolution should never have got into the empathy business. But it did, and the political and economic elites had better grasp that in a hurry.
Med de orden vill jag önska er god jul och gott nytt år. Vi ses 2019.
Läs mer:
Prof. Frans de Waal skriver om evolutionen och ekonomi.
Frekvens 
Kommentera