En lag som bara skadar är ingen lag att behålla

(Av David Thell)

Den 20:e juli 2019 upphör den tillfälliga utlänningslagen. En lag skapad i kölvattnet av den så kallade flyktingkrisen hösten 2015 och vars syfte var att minska mängden asylsökande till Sverige. Något som skulle ske genom att lägga svensk lagstiftning på EU:s miniminivå och därmed få flyktingar att välja andra länder att döka asyl i. I princip samtliga remissinstanser riktade dock hård kritik mot lagförslaget när det kom. Lagrådet menade bland annat på att lagen riskerade att komma i konflikt med konventionsåtaganden. Röda Korset ansåg att lagen skulle försvåra integrationen och leda till ökade kostnader och onödigt lidande. Barnombudsmannen ansåg att lagen stred mot FN:s barnkonvention osv. Trots detta; den 21 juli 2016 trädde lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (2016:752) i kraft. Tillfälliga uppehållstillstånd infördes och anhöriginvandring begränsades.

När slutdatumet nu närmar sig höjs krav på att lagen skall permanenteras. Bland de som förordar en permanentering av den tillfälliga lagen argumenteras att en återgång till ordinarie lagstiftning skulle återigen öka mängden asylsökande dramatiskt. ”Vi ska inte återgå till 2015” är ett återkommande mantra. Det finns dock mycket svagt stöd, om ens något, för att lagen i sig har haft den effekt som söktes. Redan innan lagen trädde ikraft hade mängden asylsökande sjunkit kraftigt. Under februarimånad 2016, fem månader innan den tillfälliga lagen trädde i kraft, sökte drygt 2700 individer asyl i Sverige. En avsevärd minskning från de mer än 39000 individer som sökte asyl under oktober 2015 och en nivå antalet asylsökande inte hade varit nere på sedan april 2012.  Avsevärt försvårade möjligheter att nå Sverige, bland annat genom stängningen av den så kallade västra Balkanrutten, antas primärt ligga till grund för det minskade antalet asylsökande till Sverige. Inte den tillfälliga lagen. Även avtalet mellan EU och Turkiet om att återsända asylsökande anses ha spelat roll samt införandet av ID-kontroller vid svenska gränsen. Något Migrationsverket konstaterade i sin verksamhetsrapport och prognos redan i april 2016.

Det föreligger med andra ord ingen grund till påståenden om att en återgång till tidigare lagstiftning skulle innebära en återgång till 2015 års nivåer av asylsökande. Vad som däremot går att säkerställa är lagens negativa effekter; den är inhuman och den försvårar integrationen. När Röda Korset nyligen släppte sin rapport om den tillfälliga lagen konstaterar man att farhågorna som man hade innan nu har besannats. Man konstaterar bland annat att lagen splittrar familjer med ökad psykisk ohälsa som följd. De hårdare försörjningskraven är svåra att uppnå och drabbar främst kvinnor. Lagen försvårar möjligheten att få vård för tidigare trauman. Förkortad tillståndstid ger ökad psykisk press och försämrad integration. Barn drabbas hårt, både genom minskat antal familjeåterföreningar men också utav sekundärtrauma som en följd utav föräldrarnas obearbetade trauman.

I väntan på en gemensam lagstiftning på europeisk nivå kan inte Sverige bibehålla en lag utifrån de premisser som ligger. De fastställda negativa effekterna och avsaknaden av stöd för att lagen haft avsedd effekt gör att lagen inte bör förlängas. En lag som bara skadar är ingen lag att behålla.

Läs mer:

Röda Korsets rapport om konsekvenserna med den tillfälliga utlänningslagen

Vilse i andrummet – Migrationspolitiska S-föreningens rapport om tillfälliga utlänningslagen